Hej! Nu är det inte långt kvar hörrni, men vet ni vad? Jag har inte börjat packa än... Mamma nämnde något ganska intressant innan "Clara när du ska utomlands brukar du alltid börja packa ca två veckor innan? vad händer nu?" och det är sant, vet inte om jag börjar få kalla fötter eller om jag inte riktigt fattar det än. Kommer nog inte ens fatta när jag väl är framme i London. Tror att det är mina nerver som börjar spöka i och med att jag aldrig rest helt ensam förut, jag har liksom alltid haft några vänner/min familj som trygghet och mest "hängt med". Mitt eviga mardrömscenario är att jag ska försova mig och behöva stresspacka på fem minuter... usch blir nervös bara utav att prata om det. Men som pappa sa "flygplatser är konstruerade så att idioter ska fatta" så det löser sig säkert. Heja mig! 

 

Imorgon ska jag inhandla det sista innan jag börjar packa, schampo, balsam, tvål, tandkräm osv. sånt man behöver första natten/när man precis kommer fram. Är ett enda känslokaos i hjärnan just nu. Vet inte riktigt om jag är nervös, glad, ledsen men jag antar att det är såhär man känner när man står inför en stor förändring i livet, jag har bara aldrig känt såhär förut. 

Nej, nu ska jag tvätta bort sminket och borsta tänderna sedan ska jag krypa ner i sängen med ett avsnitt av The walking dead (sjukt bra serie det där)

 

XO /Clara